Vingar av Sol
Jag hade just lärt mig flyga på egna vingar.>
Orädd, fri, lycklig.
Besökt andra världar i strålar av färger jag aldrig skådat.
Kärleken, tillitens mjuka vindar förde mig högre och högre.
Landade i solen.
Vilade mina vingar för att näras av den eld,
det hav av lågor, kärlek, harmoni jag länge befunnit mig lång, långt borta ifrån.
Blev ett med solen,
Flög vidare i strålarna av dess värme och Ljus
För att också sända vidare.
Hittade hem.
Landade mjukt.
Du steg in i min boning där mina Vingar av Sol gjort avtryck.
Där jag också med mina känslor, min kärlek och mina händer skapat en plats för vila, kärlek, kreativitet.
Ibland ensamhet.
Du fick mina vingar att glittra och glöda.
Solen, min tillflyktsort och källa, glömdes bort.
Efter en stund lossade en och en av mina fjädrar
Snart var jag naken, vingklippt.
Utan glöd, glitter och kärlek.
Vårdade mig själv,
Min kropp.
Mina svaga, sargade vingar
De små, brutna fjädrar som fanns kvar.
Hängde upp dem på en krok i det mörkaste hörnet av garderoben
Tog fram dem när solen ropade på mig att komma hem.
Hämta hem kärlek, kraft och energi.
Jag började vårda mina vingar,
Putsade mina fjädrar rena, gav dem energi att växa ut
På nytt.
För att börja flyga igen.
Till Solen, vackra världar av helande regnbågsljus.
När jag öppnar min mörka garderob,
lyser, glittrar, strålar mina Vingar av Sol på sin krok igen
I väntan på nya flygturer.
I början, lite ovant, skört och omvälvande,
Men kärlekens vindar lyfter mig tryggt.
Högre och högre upp, genom himlar, världar.
För att föra mig till min andra soliga boning.
Långt bort Från allt som varit.
Cathe Anne-Lil Wihlstrand