Diktsamling

Små ord

Jag tittar på klockan
jag vill att tiden står still,
så penseln kan fånga en sago fe till.
En ängel, en blomma, eller några små ord,
som Du kan få glädje av
här på vår jord.

Mormor


Nu är Du gammal och trött,
nästan 100 år.
Du blick visar värme, ömhet när du ser på mig,

Du var stor, stark och trygg,
nu sitter Du här, mitt emot mig,
så liten, skör och sårbar,
nästan som ett barn igen.

Din blick vandrar mellan livet och drömmen
Jag förnimmer ditt starka hjärta
och dina lugna andetag.
Förstår att Du fortfarande vill leva,
stanna kvar här en liten stund till.

När Du vill och tiden är mogen
kommer Du somna gott
och då vet jag
att Du kommer tillbaka till oss,
dina nära och kära,
i våra tankar och drömmar.

Lika stark, trygg och kärleksfull
som alltid.

Till goa lilla mormor från Anne-Lil
sommaren 2002

Det finns en Gudomlig tanke
bakom det som händer,
när Du och jag
upplever
smärtor, sorger och saknader.

Det är en
välsignelse,
för vi är menade
att hjälpa och ledsaga
andra.

 Med erfarenheterna Du bär med Dig,
blir Du en kärleksfullare medmänniska,
och genom att visa tolerans och ge förlåtelse
kan Du sprida det ljus av kärlek
vi alla har inom oss.

Till er alla som vill lyssna!
Anne-Lil

Mina händer

Värmen från mina händer
får Din kropp,
Din själ att slappna av och
sjunka ner i den lugn och ro
Du så väl behöver.
Helande energier sprider sin kraft
in i varje liten cell
för att läka den sorg eller smärta
Du känner dig redo för att
lämna ifrån Dig.  

Det är en stor gåva,

ett stort förtroende

att  lyssna till Dig,

 Din inre röst

och dela de minnen

som finns samlade

djupt ner i det mest fördolda.

Med förnyad kraft och behagligt lugn

säger vi adjö,

för att snart ses igen.

Det är svårt
att finna fred och frid
tillsammans med dig,
när Du är så upptagen med
 att växa och mogna,
och bli en man.

 Du är i början av livet
och nosar försiktigt på världen utanför
hemmets trygga och välkända vrår. 

Ibland kryper Du in i mammas mjuka famn.
Jag känner så väl din goda doft och dina mjuka kinder,.
men när jag hör din mörka röst,
och dina kloka ord,
förstår jag, att jag  måste vårda dessa stunder
och spara dem i mitt minne.

Vid mitt bord

Jag ser en skog, ett hav, en minnesbild,
och längtar till stillheten
vid mitt bord.
Med penseln eller pennan i min hand
sätter jag mig ner
och fångar det vackra, svåra, eller bara en fantasi
jag bär i mina tankar.
Jag trollbinds av orden
eller bilden jag skapar.

Mina funderingar kring livet och vardagen
suddas ut för en stund
och jag hämtar kraft för att möta
resten av dagen.

Dikt av en okänd

Döden betyder ingenting,
Jag har bara dragit mig tillbaka.
till ett annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn Mig vid mitt vanliga namn,
Tala till Mig, på samma sätt
som Du alltid brukade.
Skratta åt vardagens små ting.
Var med Mig.
Lev med Mig.
Tänk på Mig.
Bed för Mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara
en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma,
ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på Mig,
för att Du inte längre kan se Mig.
Jag väntar på Dig,
för en kort stund,
alldeles i närheten.

Sagolikt

När jag vandrar stigen fram
ser jag de" små",
lekande mellan tuvor och strån.
Jag njuter av blommorna, träden, stenarna och mossan
omkring mig,
då  plötsligt ser jag henne,
en liten, leende flicka
med små spröda vingar
och bruna ben.
Hon sitter så fridfullt i en liten gunga
och hennes skratt låter som tonerna
från en av skogens alla fåglar.
Den lilla, hälsar mig välkommen
in i fantasins värld
där de mest sagolika kan hända. 

En dikt skriven efter en solig och sagolik skogspromenad.

Tankens kraft
 

  Jag övar mig på

att inte begränsa mina drömmar.

Jag övar mig på

att välja bort tankar.

Tankar som håller mig kvar.

Som säger mig att jag inte är tillräckligt

 framgångsrik, kreativ eller vacker.

Jag vill följa mina drömmar.

Jag vill inte fastna inom tillräcklighetens ramar.

Jag vill uppleva, tro och känna

att allt är möjligt för mig

och glädjas över

att alla val är mina.

 Våga tro på Dig.

Jag närmar mig Dig
med försiktiga ord och kärleksfull omsorg.
Dina ögon säger mig att Du vill dölja
Dina sorger, Din rädsla och sårbarhet
så jag inte skall försvinna.  

Kära bror

Din omsorg om mig
får din själ att färdas
över stora avstånd
när Du lugnt ligger och sover
många hundra mil från mig.
Förstår
att Du behöver titta till mig en stund.
Samtala, se, höra
din syster här hemma
när du är så långt från mig. 

Far ledsagar och visar Dig
att avstånd inte finns när önskan
om själars möten skapas i våra tankar. 

Våra stunder tillsammans
sammanfaller
med mina ensamma stunder i vila
och dina nätters sömn,
när Din själs längtan efter mig
är som djupast. 

Böner,
osynliga böner
besvaras
när Du vill träffa mig
över de största avstånd. 

Tankar,
osynliga tankar,
så starka
att de förflyttar sig
hundratals mil
för att i samma sekund
manifesteras i mitt hjärta. 

Vägar,
osynliga vägar
mellan osynliga världar. 

Möten,
osynliga möten
över osynliga avstånd.

Stjärnklara natt

Himlavalvet
outforskat, stort, oändligt i natten.
Månens magiska ljus, fantastiskt lysande
med en ofrånkomlig dragningskraft,
blickar ner på vår lilla jord,
vår lilla värld. 

Natten är sen,
vill inte, kan inte sova.
Smyger försiktigt ur min varma bädd,
vill uppleva månljuset, stjärnljuset, stillheten
i nattens tystnad. 

Stjärnor,
millioner stjärnor.
Ett hav av glittrande, strålande, glimmande stjärnor
möter mig i natten.
Vinden viskar tyst sitt budskap,
Du är inte ensam,
millioner ögon
betraktar i samma stund
detta magiska ljus i denna sena timma.
Hänförd
av denna fantastiska skapelse.
Så liten jag är,
så lite jag förstår,
men vet att jag inte är
ensam
i detta stora, glittrande hav av stjärnor och månljus.
Kryper ihop under en filt
och vaggas till sömns,
av den starka närvaron jag känner i denna stora skapelse,
detta nu.

Höstfnitter

Kurande, lurande, fnittrande
gömmer de sig
under gräs och höstgula löv
för att undgå trevande, letande, plockande
händer.
Några få hamnar i min korg
de flesta sitter fortfarande
hukande kvar
under sitt camouflage.
Bakom mig kan jag höra deras
fnitter.

Väl hemma sprider sig snart
en doft av smörstekta kantareller.
Vi tänder ett ljus, dricker en
källarsval öl
till hembakt bröd och
fnittersvamp.
Sitter i tystnaden och ser ut i mörkret,
stjärnorna tänds en efter en,
snart är hela himlen täckt.
Ugglorna hoar, septembernatten kommer. 

Vemod
En pust med kvarvarande
sommarvärme
slår emot mig.
Mossan lockar mig ner
i sin bädd.
Jag lägger mig ner,
ser hur gråblå moln far fram
över himlen,
vinden susar, björkarnas löv faller över mig.
Guldregn.
några droppar faller mot min kind.
Regn, tårar?

September tankar 
från min sommarälskande"Trollmor"

Koltrastens sång

Vitsippor, snövita stjärnor i tusental
sträcker sina blommande ansikten
mot den efterlängtade vårsolen.
Strålarna tränger långt ner
i den kalla och sömniga jorden
för att väcka varje litet frö, varje liten rot
som i sin tysta vintervila samlat kraft och näring
för att växa upp och förtrolla oss människor.
Vårkänslor fyller alla våra sinnen
med magiska, bubblande, porlande skratt.
Våra vintervita kroppar färgas gyllenbruna
och doftar solvarm hud
när vi trötta och behagligt lugna
lägger oss till vila i kvällsljuset.
Koltrasten sjunger otröttligt någon
av alla sina konserter i skogens grönska
och kanske - finns det en som sjunger
just för Dig.

Bortglömd värld

I soldiset skönjer jag
den för längesedan bortglömda värld.
Den värld
som befolkas av naturen och djurens väktare.

Älvdans, trolldans, vittror och rå
rör sig nästan osynliga i sommarvinden.
Slappnar av och låter blicken vila.

En liten blå fjäril, eller är det en älva,
sätter sig på min axel
Vingarna fladdrar mjukt.
Viskar ord i mitt öra.

Tro inte på allt du ser och hör.
Tro på det Du känner och förnimmer.

Stjärnklara natt

Himlavalvet
outforskat, stort, oändligt i natten.
Månens magiska ljus, fantastiskt lysande
med en ofrånkomlig dragningskraft,
blickar ner på vår lilla jord,
vår lilla värld. 

Natten är sen,
vill inte, kan inte sova.
Smyger försiktigt ur min varma bädd,
vill uppleva månljuset, stjärnljuset, stillheten
i nattens tystnad. 

Stjärnor,
millioner stjärnor.
Ett hav av glittrande, strålande, glimmande stjärnor
möter mig i natten.
Vinden viskar tyst sitt budskap,
Du är inte ensam,
millioner ögon
betraktar i samma stund
detta magiska ljus i denna sena timma.
Hänförd
av denna fantastiska skapelse.
Så liten jag är,
så lite jag förstår,
men vet att jag inte är
ensam
i detta stora, glittrande hav av stjärnor och månljus.
Kryper ihop under en filt
och vaggas till sömns,
av den starka närvaron jag känner i denna stora skapelse,
detta nu.

Du kan välja,  

välja vem  

Du skall utbyta Dina tankar,  

idéer och visioner med.

Någon som tillåter Dig att vackla, tvivla  

och litar till att Du har nog med kunskap inom Dig.  

Som lika ödmjukt finns kvar vid Din sida och  

förstår Ditt sökande.

Den största läraren bär Du i Ditt hjärta.  

Lyssnar Du tillräckligt uppmärksamt  

så finns redan alla svar.  

I djupet av Ditt inre vet och känner Du  

alldeles tydligt  

vilka toner som klingar allra klarast för Dig.

Din sanning.  

Din väg.  

Din kunskap,  

Du förvaltat så omsorgsfullt i Din själ.

Till startsidan